Klangbottens historia
Idén om ett regionalt nätverk för den experimentella ”konst”musiken fick jag efter några pedagogiska projekt (stöd från VGR) i samarbete med Gerlesborgsskolan och Nordiska Akvarellmuseet: Öppna musikaliska möten med barn med Duo Gelland, Syntjuntan besöker Nordiska Akvarellmuseet, Gerlesborgsskolan och Frilagret i Göteborg.
Som ordförande i föreningen Levande Musik utökade jag kontakterna med Skövde och Borås konstmuseer samt konstnärskollektivet Not Quite i Fengersfors för att initiera ett nätverk, Klangbotten (stöd från Statens Musikverk) och gemensamt bjöd vi in klangkonstnärerna Lene Grenager och Hanna Hartman
Det ledde till ett treårigt kulturstrategiskt uppdrag med ytterligare samarbeten. Tredje året i samtal med Anders Nyqvist (Klangforum Wien) och Ivo Nilsson(Kammarensemblen) föddes idén om en festival Kontinent Dalsland -festival för aktuell musik. Pandemin kom emellan (vilket medförde att vi hade lång planeringstid) men i juli 2022 kunde vi presentera 36 internationellt verksamma musiker i en festival med temat InterNationalromantik.
Sedan ett drygt decennium har detta nätverkande i Västra Götalandsregionen lett till samarbeten med Borås-, Skövde- och Dalslands Konstmuseer Steneby- och Röda Sten konsthallar, Nordiska Akvarellmuseet, Lokstallet i Strömstad, Konstnärskollektivet Not Quite, Gerlesborgsskolan, Kulturbruket på Dal samt Upperud 9:9.
Ett verksamhetsstöd från VGR möjliggjorde ytterligare två år med flera Klangbotten-projekt som presenterades på olika ställen i regionen och Göteborg. När jag nu lämnar Levande Musiks styrelse, försöker jag utveckla Klangbottens idéer vidare på delvis nya spår.
Sedan ett år huserar vi, tillsammans med Centrum för Annan Konst, i en tillfällig lokal som Elof Hansson Fastigheter AB upplåter åt oss på Första Långgatan 19 i Göteborg.
Klangbottens idé
Den samtida musiken söker, precis som andra performativa uttryck (dans, performance, teater), en större närhet till publiken genom framträdanden i andra konsertformat än de traditionella. Där formen inte behöver vara en tidslinje med en tydlig början och slut och där publikens plats inte är given. Den söker sig bort från de traditionella konsertlokalerna, i stället önskas öppna rum med många variationsmöjligheter, mer likt konsthallarnas utställningslokaler, där publiken kan påverka sin upplevelse genom att förflytta sig i rummet; närma sig och gå på avstånd i ett mer interaktivt förhållningssätt.
En stor del av den samtida musiken söker sig till rum där akustiken kan användas som ett verktyg att laborera med, och det gäller även den tidiga musiken. Barockmusikens ornamentik och improvisationer, ofta så snabbt övergående att de knappt är skönjbara, kräver ett rum där det kan uppfattas. Det ljud man kan alstra på de historiska instrumenten med ospunna tarmsträngar och välvda stråkar har ett extremt brett spektrum. Från subtila, knappt hörbara ljud till råare, som påminner om rockmusikens distortion.
Klangbotten vänder sig till större och mindre konstinstitutioner, arrangörsföreningar och konstnärskollektiv för att bland konstnärer och curatorer, musiker och arrangörer samsas i gemensamma rum där den experimentella musiken tillsammans med bildkonsten och andra konstnärliga uttryck kan hitta nya kontaktytor och infallsvinklar. Tanken är att förutom utveckling av konstarterna, få utrymme för samtal om konsten, samarbeta om konstnärsresidenser och pedagogiska projekt.


